Äppeltid – på 1800-talet

Det är äppeltid, fortfarande finns några enstaka Transparente blanche att hämta ner från trädet. Om ett tag mognar Cox pomona, efter hand blir det dags för Ingrid Marie och Cox orange. Transparente blanche är en äppelsort som följt mig från en trädgård till nästa, och alla är de välkända sorter. Men hur länge har de egentligen odlats? Boken Våra äppelsorter ger besked. Tre av dessa sorter har odlats vid pass hundra år i vårt land, en av dem (Ingrid Marie) något kortare tid.
Låt oss ta ett rejält kliv bakåt, till 1800-talets första hälft. Jag går till en säker – och stimulerande – källa, A F Dalins klassiska Ordbok över svenska språket från 1850-55. Ordboken ger en god inblick i den tidens vardagsliv och praktiska bestyr. Man kan också glädjas åt fackord för allt från hantverk till vetenskap.
Äppelsorterna hos Dalin är många. De är utspridda över ordboken, det tar ett tag att vaska fram dem. Det blir en lista med namn som klingar rätt avlägset: astrakan, gylling eller gyllen (med undersorterna vit gylling, rosengylling och vintergylling), kalvill, kardinalsäpple, kungsäpple, renett, borsdorferäpple, pipping. Det finns också äpplen med namn av annan typ – en lång lista bara det – som lökäpple, dvs ett äpple som till formen liknar en lök. Det finns en lugn stadga kring alla dessa äldre äppelsorter, tydligt är att det var välkända och uppskattade äpplen – i så gott som alla beskrivningar finns ordet välsmaklig med.
Några av dessa äppelsorter nämns i välkända kokböcker från årtiondena kring 1850. Gustava Björklund tar vita gyllen till engelsk äppelpaj; till äppelpudding tar hon rosenhäger (den har Dalin inte med) eller rosengyllen. Till äppelkompott väljer Anna Maria Zetterstrand "vit gyllen eller annan saftig och god frukt", i brist därpå tar hon astrakaner (de har inte den rätta syrligheten). Till stekta äpplen tar Margareta Nylander "helst lökäpplen, eller ock en sort kallad pipping, emedan desse under kokningen ej gå så lätt sönder som andra äpplen".

Idag på morgonen gick jag, som varje dag så här års, med räfsa i handen och drog samman fallfrukt under äppelträden. Fallfrukt är ett så självklart ord för en självklar företeelse – men ordet är av ganska sent datum.
Hos Dalin finner man ingen fallfrukt. Falla, nedfalla – inget om frukt där. Frukt som ligger på marken? Inget där heller. "Denna frukt tål ej att ligga" – det handlar om något helt annat. Genom lite tålmodigt letande går det ändå att komma fallfrukten rätt nära. En blåsig dag kunde "äpplen avblåsa" från träden. På den tiden, liksom idag, kunde man råka ut för "stötta äpplen" liksom "stötta ställen på frukt".
Från tidigare kommer jag ihåg Dalins rätt livliga beskrivningar av hur kålmaskar, åkersniglar och harar går hårt åt kål och andra grönsaker. Hur är det med frukten? Dalin har med flera slag av insektsangrepp. Ord läggs till ord, det börjar rätt stillsamt. Äppelfly är en fjäril "vars larv lever i äppleträdets frukt och är orsak till maskätna äpplen". Fruktmasken är en "sådan slags mask som uppehåller sig i frukt". Det allvarliga i angreppen framgår tydligare av andra förklaringar. "Ett maskstunget äpple" är ett äpple som är "frätt av mask". Fruktträdsfly "gör mycken skada på fruktträd".
Frukten är utsatt, den får sina skador, också av allvarligt slag. Ändå tonar allt sådant bort. Ju längre man tränger in i Dalins fruktträdgård, ju tydligare blir det att frukten här är ömt vårdad, varmt beskriven – och i grunden obefläckad.
Dalins fruktträdgård är en "trädgård full ... med frukt". På grenen framför dig hänger ett ”äpple ... fullt av saft”, det är bara att sträcka ut handen och plocka det. Det är en ljuvlig plats, något av paradisets trädgård – eller för att lyssna till Dalin själv: paradis (använt i figurlig bemärkelse) är "en utmärkt skön ort", eller ett "behagligt ställe, omgivet av klara vatten och planterat med sköna träd".


© Maja-Lisa Perby
Copyright enligt lagen om upphovsrätt